Ikväll efter jobbet sladdade jag förbi den här lilla sköningen. Alltså hjärtat svämmar ju över av kärlek till den här lilla killen. Tänk att han är min... ja inte riktigt min kanske men nästan i alla fall. Nästan min får man väl säga om sitt barnbarn eller hur?

Vi bor ju väldigt nära varandra så det är ju så enkelt att hälsa på när man är i krokarna; som i kväll när jag var på min favoritblomsterhandel Lolodi som ligger i princip utanför där Loa bor med sina päron. Och snart sin lillasyster. Inte många dagar kvar nu....

På torsdag ska jag hänga med och hämta honom på förskolan och då har han sagt att han vill ha bulle och det är klart att grabben ska ha en bulle när förskoledagen är slut. Det får farmor fixa. Det är sånt som farmödrar är till för... att fixa bullar.

Älskade unge!

I kväll bjuds det på Kycklingburrito med majscrunch, kiwisalsa, böncréme och korinder här hemma. Någonting säger mig att vi kommer att gilla det mer än gårdagens lammkorv med spetskål. Den blev ingen hit om man säger så men kul att ha testat ändå.

Hög tid att sätta igång. Tiden sprang iväg visst.

KRAM!