Så var då dagen här, när det var dags att säga hej då till son nr 2 som flyttar upp till Stockholm idag. Jag lyckades faktiskt klara av att säga "hej då" utan att tårarna kom för jag är så galet glad för hans skull. Det är nog mest känslan av vemod som känns starkast; att ännu ett av barnen flyttar hemifrån på riktigt. Precis som det skall vara men det blir ju så tomt när de flyttar. Men vid det här laget så vet jag i alla fall att man vänjer sig så småningom. Och vi pratar ju om Stockholm ha ha... Det ligger ju inte på andra sidan jordklotet direkt :-).