Det är så himla roligt att se Vendelas glädje. Hon har, så länge jag kan minnas velat ha en egen hund och aldrig har hon fått någon, stackarn. Det finns ett minne från när Vendela gick på dagis som är helt oslagbart; när jag skulle hämta henne efter jobbet kom hon krypande på alla fyra skällandes "vov vov" och efter sig hade hon ett lämmeltåg av dagiskompisar som snällt kröp efter henne överallt och skällde "vov vov". Då förstod jag att det här med hundar, det är verkligen hennes grej.

När visiten var över traskade Vendela och Hasse hem till sitt och lyckligare tjej får man nog leta efter.

Nu har vi landat ner här ute på landet efter ett par intensiva kvällar. Städning av huset står på schemat men till köket och badrummet har vi bokat städfirma. Kan eventuellt vara det bästa vi gjort på länge… för nu känner vi att vi ligger bra i fas utan att ha jobbat ihjäl oss.

Nya tag i morgon!

KRAM!