Vad är det som händer i vår värld?! Det blir ju bara värre och värre och det verkar inte finnas något stopp. Den senaste veckan har det hänt så mycket tokigheter så jag börjar nästan tro att jag inbillat mig alltihop. En fin människa bara segnar ner och sen dör, en liten kille som kämpat så länge mot sin sjukdom orkade inte mer, en liten tjej valde att inte leva längre, människor flyr från sina hem och sitt land, ett flygplan sprängs i tusen bitar och nu händer det fasansfulla i Paris… igen… Jag blir så ledsen och rädd. Är det så här vi skall ha det nu, att vi skall vänja oss vid att det skall hända hemskheter varje vecka? 

Jag brukar vara bra på att vara lycklig över det jag har och försöker fokusera på det som är bra och utgå från det. Det blir lättare att ta sig tillbaka till det som är bra i livet då om/när man drabbas av tråkiga jobbiga saker inbillar jag mig. Men nu är det svårt att värja sig… det jobbiga etsar sig fast och vill inte släppa, inte ens för en liten stund. Det är som en våt filt som breder ut sig överallt och jag kan inte släppa tanken på alla människor som är drabbade av allt som händer. Om jag tycker att det är jobbigt som inte är direkt är drabbad hur skall det då inte vara för de som är mitt i allt kaos?

I kväll får det bli många kramar och mycket kärlek här hemma i vårt hus.

KRAM!