… gick till Gustafsvik och tillbaka. Det var kallt i kväll men sagolikt vackert. Solnedgångarna här på ön liknar inget annat och ingenstans är de så magiska som här. Jag vet inte hur många gånger jag har gått fram och tillbaka längs strandpromenaden under alla år. "Hundramiljona gånga" kanske (som vi här på ön brukar säga när man gjort något vääääldigt många gånger)!

Ser ni paret på bron? Det visade sig (när vi kom närmare varandra) vara vänner till mig som jag inte träffat på jättelänge. Jag blev alldeles varm i hjärtat över att se dem. Våra killar (sönerna alltså...) är lika gamla och vi umgicks mycket när de var små. Med åren delar sig vägarna av olika anledningar och inget konstigt med det men vilken härligt glad känsla det kommer över en när man springer på människor som man tycker så mycket om.