Årets glögg från Blossa bjuder på lavendelsmak. Det skall bli spännande när det väl är dags att provsmaka, för det är ju förbjudet att prova innan 1:a advent, eller hur?! Det känns som om jag ligger en månad efter den här hösten. Jag har så svårt att känna in att vi redan är i mitten på november snart och att det bara är drygt två veckor kvar till advent. Det känns helt konstigt att skriva det till och med… advent... Det är ju dags att börja tänka på julklappar också snart men jag är inte beredd på det här alls… inte alls…

Jag älskar ju advent så jag hoppas att jag snart kommer i fas.

Då har två dagar passerat av den här veckan. Vi har sett solen flera dagar i rad nu och det är ju så himla härligt. Det är väl kanske därför jag inte är i stämning, det är inte tillräckligt grått och trist :-). 

Nu har tjejerna lämnat oss en efter en för den här gången och det är dags för vuxenvecka igen. Jag har ju skrivit om det flera gånger tidigare att jag aldrig vänjer mig vid den plötsliga tystnaden som uppstår när vi säger hej då. Det tar alltid en liten stund att ställa om och det fanns en tid när saknaden gjorde fysisk ont och jag plågade mig själv genom att gå till barnens rum ett efter ett med tårarna rinnande efter att de åkt. Jag tror att många frånskilda föräldrar känner igen sig i det. Men jag bestämde mig ganska tidigt för att vuxenveckan inte skulle bli någon gråt- och depparvecka utan min vecka utan barnen fick bli en vecka när jag unnade mig att göra saker som var roliga och som gav mig energi. Situationen i sig går ju inte att göra så mycket åt så det var bara att göra det bästa av den, och det försökte jag göra så gott jag kunde.

Numer har jag ju någon att dela vuxenveckan med här hemma och det är ju en fantastisk känsla och gör ju livet ännu mer fyllt av mening!

En extra tanke kommer här till alla som har varit och är i samma situation som jag/vi!

KRAM!