Idag kände jag att jag ville gå Drottninggatan ner. Det är någon slags terapi för mig tror jag att få se platsen för där allt hände och för att på något sätt ta tillbaka den där gatan som vi brukade gå på till och från jobbet.

Det var känslosamt att se däckspåren från lastbilen, de omkullkörda betonglejonen och platserna för där människorna dog som redan var fyllda av blommor och ljus. Jag har aldrig sett så mycket folk på Drottninggatan som idag och framme vid Åhléns var det stopp. Där var det en vägg av människor som sträckte sig ner över Sergels Torg. En fantastisk markering mot all terrorism. Framför hörnet på Åhléns där lastbilen körde in stod en polisbil som var helt täckt av blommor. Magiskt!

Idag skiner solen och det är varmt och skönt. Grannarna städar sina balkonger, sätter ut möbler och blommor och då blev jag också varse att det är dags att börja piffa till vår lite. Det blir i alla fall inte dag. Men kanske i påsk om det är fint väder. Tre och en halv jobbdag och sen fyra dagas påskledigt. Ser fram emot det.

Var rädda om er och njut av solen och värmen!

KRAM!