Det var ju inte så farligt… att packa ihop landet och flytta in till stan igen. Det känns ju riktigt bra det här! När jag kom in hit idag så insåg jag hur mycket jag har saknat alla våra älskade prylar som vi packade in i förrådet inför uthyrningen. Prylar som har hängt med i många år och som jag aldrig tröttnar på som exempelvis Terrakottaarmésoldaterna som jag köpte för en herrans massa år sedan; långt innan jag ens överhuvudtaget hade hört talas om Terrakottaarmén. Eller Ramses den II och obelixen i alabaster från en av resorna jag och P gjorde till Egypten i början när vi träffades. De var skitdyra och vi blev med 100 % säkerhet lurade upp över öronen när vi köpte dem och det tog ett par år att komma över att vi blev blåsta. Men jag älskar dem och de kommer alltid att ha en plats hemma hos oss.

Tavlorna som en fd kollega; Lotta Ingelse har gjort vill vi heller aldrig skiljas från. De är så härliga och roliga, precis som Lotta är och Staffan Snidares små tavlor var min första present till P så det är klart att de kommer att få hänga med i all evighet. Det har verkligen varit som rena rama julafton här idag när vi kom hem och packade upp våra favoritsaker.

Prylar är bara prylar men det går inte att komma ifrån att vissa prylar betyder mer för en än andra och jag gillar vackra prylar… så är det!

Jösses nu är klockan mycket och nu måste man ju gå och lägga sig om man skall orka upp i morgon bitti. Nu är livet i sus och dus över för den här gången. Härligt har det varit men nu välkomnar vi vardagen igen. Åtminstone intalar jag mig det ha ha…

KRAM!