Ibland tar de för mycket plats, de där energitjuvarna som finns i ens omgivning och då är det tur att det finns vackra solnedgångar som överraskar en på vägen hem. Årets första för mig för övrigt. Det är då man kommer tillbaka till vad som är viktigt att fokusera på här i livet. Inte är det de där människorna som envisas med att göra livet surt för andra, som tar plats i ens tankar och som stör ens fokus i alla fall men visst är det svårt att hålla dem ifrån sig ibland? I alla fall så har jag svårt att hålla dem ifrån mig. Undrar vad det står för när man har ett ständigt behov av att "tycka till" om både det ena och det andra. Inte direkt till den berör givetvis utan gärna till andra. Alla har vi väl råkat ut för att man helt plötsligt upptäcker att det hoppar grodor ur munnen och man tänker att "vad tusan sa jag det där för, det var väl dumt" eller att man uttrycker saker för sina närmaste vänner om något man tycker är fel eller jobbigt. Saker som inte är så stora egentligen och som man knappast står för när man sansat sig lite men när det blir till något som aldrig tar slut utan är något ständigt pågående under lång tid; då är det faktiskt inte ok längre och då blir det en större utmaning att skaka det av sig.

Så där, nu har jag kräkts färdigt över energitjuvar och reflekterar mest över det sorgliga i att de kanske inte har det så bra eftersom de har ett behov av att trycka till andra hela tiden.

Vilket trist inlägg det här blev då men livet är ju inte glass och ballong hela tiden och energitjuvar lär det alltid finnas omkring oss. Det handlar bara om att hitta ett sätt att förhålla sig till dem.

Nytt fokus i morgon :-)!

KRAM!