Här sitter jag på altanen och känner att ett stråk av vemod kom över mig helt plötsligt. Jag inser att den här fantastiska sommaren har ett slut och jag tror att orsaken till det är att i morse vaknade jag av att det regnade och vi fick kasta oss upp och plocka in alla kuddar och dynor på altanen. Nu var det inte många droppar som kom men ändå... Och sen har Jacob, Linda, Loa och Johannes rest hem till Stockholm idag och Vendela och lilla hunden Hasse reser i morgon. Känns tomt... Jag har ju svart bälte i att känna vemod så fort någonting tar slut oavsett vad det är. Helst lite i förskott också. Men jag är riktgt bra på att njuta av nuet för det mesta och vemodet brukar snabbt gå över så jag får stå ut med den sidan hos mig själv som kommer över mig då och då.

Helt plötsligt upptäckte jag att det finns plommon som är på väg att mogna här hemma i trädgården...

Det här är det vemodigaste av allt... att plocka undan Loas leksaker och hans lilla möbel...

Jag får tillåta mig att frossa i det här vemodet ett tag till sen får jag kravla mig upp och fortsätta att ha det gött resten av vår semester.

Ha en fortsatt fin lördag!

KRAM!