Visst är det vackert?!

Jag har behövt mycket kärlek den senaste tiden. Har väntat på svaret från den MRT (eller MR som det också kallas för) som jag gjorde i förra veckan och jag har faktiskt mått lite dåligt över vad jag skulle få för svar. Jag brukar inte jaga upp mig men ibland har tankarna svävat iväg helt okontrollerat och jag har fått kämpa med mig själv för att inte dra växlar och tro det värsta. Man kan ju upptäcka allt möjligt med den här typen av undersökning och det är ju så dubbla känslor. Å ena sidan vill man veta å andra sidan vill man bara stoppa huvudet i sanden. 

Hur som helst... idag hade jag en telefontid med min läkare... och vad händer då... ja Tele2 strejkar som bara den och jag tänkte att; ja nu skiter det sig. Men hon lyckades nå mig till slut. 

Provsvaret visade att jag har en meniskskada i vänster knä, någon slags inflammation i höfterna och förslitning i de tre nedersta kotorna i ländryggen. Inte konstigt att jag har haft så ont. Nu har jag fått en tid hos en ortoped redan på måndag och jag är så tacksam för att min arbetsplats har en sjukförsäkring som möjliggjort att jag hittills har fått snabb och den allra bästa hjälpen när jag som bäst behövde det. Hade jag gått igenom den vanliga sjukvårdsapparaten så hade jag förmodligen bara varit halvvägs mot en diagnos, kanske inte ens det. Är så oändligt tacksam för att det inte var något värre än det här. Är så lättad... 

Så... nog om krämpor tycker jag; nu vill jag ha mer flärd i mitt liv och det finns faktiskt goda förutsättningar för det framåt.

KRAM!