EN STUND VID HAVET OCH TANKAR OM TRÄNING...
juni 04, 2019
Halloj!
Om ni bara visste hur trött jag har varit idag... I går kväll, precis när det var dags att släcka lampan och slå igen de blå så rullade det in ett åskoväder och sen höll det på hela natten fram och tillbaka. Så fort jag somnade så kom en ny knall. Suck... det värsta är inte att jag inte fick sova utan det jag tycker är mest jobbigt är att jag är så rädd. Alltså jag blir som ett litet barn när det smäller... ligger och håller för ögonen under täcket och håller på... ja ni fattar...
När jag jobbat klart för dagen så kände jag att jag var i ett stort behov av att få svänga förbi vår lilla stuga i Gnisvärd som ligger så vackert precis vid havet. Om man inte har någon energi så är det hit man ska åka. Och det är så stilla och vackert här. Till och med fiskmåsarnas tjoande är som ljuv musik...
Nu börjar blåelden att slå ut men det är på tok för tidigt. De vill vi ha till midsommar och det är ju ännu två veckor dit. Det märks också att det är så torrt i markerna nu. Vi skulle verkligen behöva mer regn. Men bara under nätterna förstås...
När jag satt där vid havet så insåg jag hur mycket jag längtar efter att kunna få röra på mig igen. Det är stort att jag som är en latmask av rang känner så. Min rehabträning går lysande och jag är så disciplinerad så jag känner nästan inte igen mig själv. Det var längesen jag hade ett riktigt bakslag och jag rör mig nästan obehindrat i vardagen. Det är bara när jag trampar snett som jag känner av att knät inte är riktigt med. Jag inser att jag inte kan brassa på med power walks här och nu men under tiden ska jag göra mig redo för nu märker jag på kroppen att den inte har fått motion... om man säger så.
Jag har hittat så snygga träningskläder och jag har särskilt fastnat för de HÄR. Den HÄR färgen är också sååå snygg. I de HÄR skulle man nog se vältränad ut i från början. Good for meeee. Den här tröjan finns också med på önskelistan. Med de här tror jag att man kan bli riktigt vältränad faktiskt. Åtminstone behöver jag den målbilden.
I morgon väntar verksamhetsplanering med jobbet med en AW som avslutning. Och sen... ja då är det en ledig dag igen.
Vi ses!
KRAM!
8 kommentarer
Så vackra bilder och vad skönt och skoj att det går framåt med din rehab med.
SvaraRaderaKram Carin
Tack Carin! Ja, det går verkligen framåt och det är så skönt. Ha en fin nationaldag även om ni inte är på plats här hemma :-). Kram //Tina
RaderaJag är uppväxt med en extremt åskrädd mamma. När jag var barn och vi campade eller var i stugan skulle vi ut och sitta i bilen, dag som natt. Det var förmodligen det som gjorde att jag är tvärtom, älskar åska. Jag vet att det är farligt med enorma krafter och jag har respekt men jag måste ut och titta på skådespelet. Är det natt så betyder det att jag inte heller sover. En gång när det åskade gick jag ut på en balkong och tittade. Blixten slog ner i ett stort träd på gården. I nästa sekund låg jag på rygg långt in i rummet, tryckvågen slungade in mig. Jag blev inte rädd för åskan ändå men respekt har jag.
SvaraRaderaKram Monika
Men oj! Om jag skulle ha varit med om det du varit så vet jag inte hur jag skulle agerat. Du är modig du! Önskar att jag kunde vara lite mer avslappnad... Kram //Tina
Raderaja visst är det kluvet, man vill ha/ behöver regn men bara nattetid. Gotland är så mysigt måste tillbaka dit så snart det går känner jag när jag ser dina bilder.
SvaraRaderaPrecis. Man vill ju att det ska vara grönt och fint och att det inte ska bli problem med vattennivåerna. Välkommen hit! Det blir bara finare med åren känns det som eller så känner jag så för att jag inte bor här året lugnt längre. Ha en fortsatt fin dag! Kram//Tina
RaderaSnygga träningskläder. Till och med jag som är världens största latmask känner ett sug efter att börja röra på mig.. omfånget runt mellandelen på kroppen är inte som det ska :=). Kram
SvaraRaderaHa ha, känner igen känslan... Jag måste ta tag i det här. Kramar //Tina
Radera